Man blir nästan som handikappad utan mobil. Det är helt sjukt.
Idag på jobbet var jag utan mobil, batteriet var visst slut redan innan jag kom till jobbet.
Det värsta var att veta att Pether inte kunde få tag på mig ifall det skulle hända något med Agnes.

Det bästa var att känna sig så fri.. slippa bli besviken över att inte få sms av någon man förväntar sig få sms av, slippa undra varför folk inte svarar, slippa skriva, slippa fundera..


Känner mig instängd och fångad.. vart är friheten?

Vem har sagt att saker ska vara på ett visst sätt?
Varför måste man jobba heltid för att klara sig?
Varför måste man ha alla saker som man "måste ha.." ?
Varför ska man ha ett förhållande för att vara tillsammans?
Varför ska man bara vara med en?
Varför är man svartsjuk.. vad är felet i att älska flera?
Varför ska man göra si och så för att vara en bra mamma/pappa/flickvän/pojkvän/dotter/son...?
Varför ska man se ut på ett visst sätt för att vara accepterad?
Varför ska man klä sig "normalt" för att inte bli uttittad?
Varför "ska man äta kött" och vem är det som har bestämt det!?

Varför..??

Jag känner mig mer fri än någonsin i min nya syn på livet och ändå är jag så instängd....

Ni ska bara veta hur mycket era kommentarer betyder för mig!
Varje liten en!
Det betyder så otroligt mycket och även om det bara står "håller med ovanstående" så är det bara sååå värmande!
Jag känner mig lite starkare och jag har er att tacka!
Tyvärr känns det fortfarande tugnt och skrämmande och många gånger känner jag mig dålig som mamma, (ex) flickvän och människa.. jag var den som gav upp, jag var den som inte orkade mer.
Jag vet inte alltid vad jag vill och det är mycket svårt att förlora sin bästa vän och alla omkring.
Men ibland känner jag mig stark och det känns oftast bara rätt, det går inte att fortsätta så här.


Ville bara säga TACK!!!

Ett extra tack till Annie som skickade ett stärkande sms, det gjorde mig otroligt glad!
Ett litet sms..Värd en halv miljon..♥

Ca. 20 stycken

Det är dom yttersta på kakfatet :)


100g rumstempererat smör
50g råsocker
1 msk sirap
1 msk honung
1 stort vispat ägg
100g vetemjöl
150g grahamsmjöl
1 msk havregryn
1 tsk mald kanel
75g torkade hackade aprikoser
25g solrosfrön

1. Rör rumstempererat smör och socker ljust och pösigt i en stor skål.
Blanda sirap och honung och sedan ägget.

2. Tillsätt mjölsorter och havregryn och blanda väl. Rör ner kanel, aprikoser och frön och blanda med mjölade händer till en fast deg. Svep in den i plastfolie och låt den stå kallt i 30 min.

3. Sätt på ugnen 180°. Kavla ut degen på en lätt mjölad arbetsbänk tills den är 1cm tjock.
Tryck ut kakor med olika formar, ta överbliven deg och kavla ut igen,osv.
Pensla med lite extra honung och grädda i ugnen i 15 minuter eller tills kakorna är guldgula.
Låt dom svalna på galler.

Gå in och tävla om en ekologisk mjukiskanin hos MukisAnnica! :)
http://mukisannica.blogg.se/

Det här gör jag för min skull, för jag orkar inte smyga längre.

Historian börjar för fem år sedan när jag träffade Pether.
Hade några otroligt bra år. Vi bråkade aldrig, vi hade det bara bra, vi hittade på saker tillsammans och överraskade varandra. Vi fick barn, en dotter, Agnes. Vi hade det bra rätt länge efter det. Men plötsligt inser jag att det mest bara är jag som ger. Vi börjar bråka. Må dåligt tillsammans. Men vi älskar varandra.
Jag skaffar barnvakt, jag köper blommor, jag gör trerättersmiddag, jag försöker, och försöker och försöker, och Pether.. tänker och tänker och tänker.. men ingenting händer. Varje gång vi bråkar så ger Pether sitt ord, han lovar att visa sin kärlek och uppskattning.
Så för kanske ett år sen säger jag till Pether: "Jag klarar inte hur mycket som helst.. om man aldrig får uppskattning från den man är tillsammans med kommer man börja söka det någon annanstans.."
Jag berättade om programmet jag sett där dom pratade om otrohet, berättade att det är så människan funkar.. jag skulle aldrig kunna vara otrogen, men jag vet inte vad som skulle kunna hända.
Samtidigt börjar mina känslor sina.. och Pether får veta det!

Ingenting händer och för kanske ett halvår sen började vi prata om att flytta ifrån varandra, göra slut.
Samtidigt pratar vi om att skaffa ett barn till. Helt snurrigt. Men sen har det bara blivit värre och värre och för två månader sen var jag ut på krogen med några vänner och fick känna uppskattning igen.. det var helt underbart.. bara alla blickar överallt. Fick leenden, blickar, kommentarer. Kanske vill jag vara singel?
Där någonstans började vi prata om att det kanske var slut mellan oss,och för en månad sen var beslutet taget. Under den här tiden har jag fått en vän.. en vän som känslorna växte för.. Pether har fått veta allt hela tiden.
I början när jag åkte och träffade min vän ville jag bara att Pether skulle säga: "Snälla stanna hemma" jag ville att han skulle köpa en bukett blommor och be mig stanna, be mig kämpa, men det gjorde han aldrig.. han sa bara "..Men jag hade sett fram emot att ha grabbkväll.."
Sen var våran saga slut. Pether är min bästa vän. Jag vill aldrig förlora honom. Jag älskar honom.
Pether är en bra kille. En av de bästa. Men jag orkar inte ge mer..

Jag har länge, länge, länge sörjt vårat förhållande och jag har kämpat.. jag har funderat och undrat.
Jag har tänkt och tänkt och tänkt. Jag har velat.
Men nu är det över..

Jag är rädd. Rädd för att bli hatad, rädd för att göra folk besvikna. Rädd för att såra. Rädd för att förlora vänner och särskillt rädd för att förlora Pethers familj. Allra mest rädd för att förlora Pether, min bästa vän.

Kommentarer..?

125 g rumstempererat smör
75 g ljust muskovadosocker
1 äggula
125g grahamsmjöl
6 msk honung
125 g havregryn
50 g kokosflingor
75 g torkad hackad mango



Sätt på ugnen 190°. Smörj en bakform, 22cm i kvadrat och 3 cm djup och lägg bakplåtspapper i den.

Vispa 100 g rumstemperarat smör, socker och äggula tills smeten är ljus och pösig. Vänd ner marsanpulver och blanda väl. Skeda över smeten i formen, jämna till ytan och grädda den i 15 minuter.

Smält under tiden resten av smöret och 5 msk honung i en liten kastrull på låg värme. Lägg havregryn, kokos och mango i en skål, häll på det smälta smöret och rör om.

Ta ut kakan ur ugnen och bred resten av honungen över den. Lägg på kokosblandningen och tryck ner den ordentligt.
Ställ tillbaka kakan i ugnen och låt den stå yttligare 15 minuter.

Låt kakan svalna i formen och skär den i 16 rutor.

Efterfrågan om ekologiska produkter ökar ständigt och affärerna tar in mer och mer av dessa varor.
Det är otroligt kul att se!

-Är det en innegrej? -Lite dyrare, lite bättre..
-Är det fler som blir medvetna om hälsan?
-Fler som bryr sig om miljön?
-Fler som bryr sig om djuren?
-Kanske fler som bryr sig om människorna som står uppe i alla gifter?
-Eller är det många som väger in allt det här?

Vad tror du?

Köper du eko?
-Varför isf?

♥

Agnessa & farbror Mike

♥

4 portioner



4 st Quornfiléer
1/2 Fetaost frpk (eller så mycket som man vill ha)
2 msk Cremé fraiche
Soltorkade tomater (4st bitar marinerade)
Honung, flytande
Salt o peppar

Stek på filéerna med salt och peppar.
Blanda fetaost, skivade soltorkade tomater och cremé fraiche
Lägg filéerna i en ungssäker form och ringla på lite flytande honung, lägg sedan på blandningen och in i ugnen på 225°
Klart när det ser klart ut! (ca. 10 minuter)


Potatis och morötter i ugn m. olja, salt, peppar, rosmarin och timjan. (förkokas och kör sedan i ugnen m. kryddor)

Jag är glad att jag tagit mig ur världen med ha-begär av materiella ting.
Jag ser med nya ögon och jag lever ett annat, lättare och gladare liv.

Det är fruktansvärt vad mycket prylar vi hela tiden skaffar och gör oss av med.
Hur kan vi lägga ner så mycket pengar på TING?
Jag har hur mycket prylar som helst som ligger och samlar damm..

Det massproduceras så mycket saker och hela tiden slängs lika mycket, sophögarna växer och vi fortsätter bara att tillverka, högarna tar plats och vi förstör och slösar miljö.



Jag har också mina laster.. jag vill bo fint i en hemmamiljö där jag trivs.
Jag kan TVÄRR inte tänka: "Det är bara ett ställe där jag bor"
Men jag vill inte ha mer prylar, jag vill inte lägga mina pengar på sådant och jag vill inte få mer heller.

Det finns bättre saker att lägga pengarna på!

Jag vill uppleva saker, stimulera mina sinnen.. må gott, må bra.
Vill testa massor av olika maträtter, olika sorters choklad, lära mig att äta saker jag inte äter i vanliga fall!
Kärlek! Jag vill ha, ge, känna, uppleva... Jag har så mycket kärlek!
Hitta på saker, se, vara, leva.


Vill du verkligen lägga dina pengar på prylar??
-Varför?

Vill du ha prylar?
Du är välkommen hit och hämta, jag har massor.

Kan man ta körkortet helt utan motivation?

Många gillar att köra bil eller skoter, motorcykel eller båt, m.m.

Jag gillar naturen. Jag har inte mycket för att köra bil, det ligger inte i mitt intresse och jag tycker att det är mer nackdelar än fördelar med att ha körtkort. Därför känns det väldigt svårt för mig att ta det.
Jag tycker att vi i första hand ska försöka ta oss fram med det vi är skapta att ta oss fram med, alltså benen.
Efter det kan man välja mer naturvänliga sätt som t.ex cykel eller samåkning som buss, tåg eller annat alt.
Jag tycker inte (längre*) att man ska ut och åka bara för att åka. Det är slöseri med pengar, tid och är inte bra för miljön, inte heller gynnar det kroppen.  Att gå ut och gå däremot ger motion, man sparar pengar och värnar om miljön.
Men någonstans spricker det här för mig.. ni som känner mig vet att jag älskar att köra skoter, skulle gärna ta MC-kort och tycker det kan vara riktigt nice att dra ut och åka båt en varm sommardag.

Jag vill i största mån välja bort sånt, är det värt det?

Världen kommer inte att gå under i år, antagligen inte inom några år heller, kanske inte under min livstid, men visst vore det härligt att veta att man själv gjort vad man kunnat för att behålla den vacker och frisk så länge som möjligt.. det är trots allt "mina" som ska leva vidare här också..
Mina barn, barnbarn, barnbarns barn....


Lånad bild.


(*jag förstår er som gillar att bara vara ute och åka för jag har själv tyckt mycket om det)

Kalasbordet innan det är helt klart.. havrekakorna måste göras igen! Supergoda :)

Häromdagen träffade jag min vän Angelica.. hon gav mig en solros och jag vet inte när jag fick något senast som fått mig så glad! Varje gång jag sitter vid bordet tittar jag på blomman och njuter.. tack älskade vän.
Tänk att något så litet kan få en så glad?

Agnes fick ett påskägg av farmor´n sin igår.. jag vart lite nervös och hoppades hårt att det inte var godis där i! När Agnes öppnade ägget såg man.. ägget var fyllt med vindruvor! Helt perfekt! Helt underbart! :D

Agnes ska få ett påskägg av oss också, men det är fyllt med: torkad mango, torkade aprikoser, russin, pumpafrön och lite torkad banan (fast bananen är tyvärr sockrad, men det ser jag bort ifrån denna gång)