Jag erkänner..
..jag gråter floder av att inte ha mitt barn hemma.
Jag gråter, och gråter, och gråter.. och gråter lite till.
Jag gråter, och gråter, och gråter.. och gråter lite till.
Agnes älskar att vara hos sin pappa, det är inget synd om henne alls.
Men det tar ändå emot att säga "Ååh, nu ska du äntligen till pappa! Kul va!!?!" och verkligen ha ärlighet i det.
Jag får tänkte på att det faktiskt, verkligen, ÄR kul hos hennes pappa. Hon gillar det!
Det är JAG som lider av det..
Det är JAG som lider av det..
Och jag LIDER.
Jag har gått och bankat huvudet i väggen och frågat mig själv hur i världen jag kunde lämna min familj och ha mitt barn bara varannan vecka!? Hur kunde jag tro att jag skulle bli lyckligare av det?
Men det är bara varannan vecka.
Men det är bara varannan vecka.
Veckan när Agnes är här, här hos mig!.. då mår jag bra.
Mitt älskade barn kom hem! Gör mig hel igen! <3
Kärlek, oändlig kärlek...
Du, du är helt unik.. ingen är dig lik..
Du är en dröm som blev sann.
..Du, du kan klara allt, övervinna allt - du har en värld i din hand.
Sluta aldrig tro, att inom dig bor, alla livet svar - Mitt underbarn!
Kommentarer
Postat av: Annelie
Förstår att det måste vara jättejobbigt! :( Brukar säga till Andreas att den enda fördelen med vv måste vara att man får vila upp sig riktigt. Men det uppväger ju inte alls! <3
Trackback