Meningarna lät helt perfekt och jag bara önskade att mina tankar kunde samlas på ett papper medan jag gick mot förskolan.

Jag vill försöka få ner mina tankar, även då jag anar att det inte alls kommer låta lika bra som i mitt huvud denna morgon.

Något jag verkligen inte vill ha i mitt liv är just dagens ämne.. Skitsnack och lögner.

Jag har både ljugit och snackat skit i mitt liv. Som dom flesta.

Jag har nog aldrig hittat på en ond lögn om någon annan, tror heller inte att jag spridit en hemlighet vidare, någonsin. Men att överhuvudtaget ljuga, eller att tala bakom någons rygg tycker jag är väldigt väldigt illa.

Det värsta är när man faller tillbaka in i den rollen.. den rollen, där man inte är trygg nog att kunna avstå från att säga något illa om någon annan.

Exempel: Jag och min vän "Anna" möter "Emma", en bitch från högstadiet, och jag minns.. jag minns hur hon kallade mig "Hora" på mitt  f ö r s t a  disco någonsin.. jag minns hur illa jag känner för människan.. hur jag vet, att jag aldrig någonsin gjort en annan människa illa med vilja.. och ändå, får jag ta sådan skit.. JAG som aldrig ens legat med någon än, är en hora.

Det blir OTROLIGT lätt att råka nämna att hon ser otroligt sliten ut..

En annan grej kan vara att prata om människor som finns, men som inte passar in i ens liv.

Jag har människor omkring mig idag som får mig att må dåligt.. som får mig att känna mig liten och ynklig bredvid dem.

Och det blir bara såå enkelt att prata om dom här människorna, som ska vara dubbla min ålder, men ändå i vissa situationer bete sig som halva min.

Jag kämpar för att inte prata om Er, jag vill inte att det ska nå fram vad jag tycker.. jag vill inte såra er.

Och även om du "Karin" aldrig får veta att jag tycker att du är egoistisk, svår och smått ond så blir inte mitt liv bättre av att jag säger det till andra.

Jag tror absolut att man behöver ventliler, annars skulle man nog sprängas att olycklig känslor..

men man ska välja noga vilka man pratar med, och vad man säger.

Även om personen i fråga inte får veta något, så sätter man en stämpel på sig själv.

Varje gång jag gör något jag själv inte tycker om, så tycker jag mindre om mig själv...

Varje gång jag gör det, snackar skit, så går jag mer och mer in i den rollen, jag ÄR den personen..

..tillslut kanske det är verkligt?? Jag är en sån.. en sån som snackar skit.

Jag ska inte bli "sån"

Och jag kämpar emot för jag vet att jag inte är "sån"

Dessutom kanske "Karin" blir den du säger, för att du letar efter det.

Exempel:  "Karin är elak, Karin skäller alltid på mig" 
Du går till jobbet inställd på att få skäll.. mest troligt, undermedvetet, så kommer du se till att få skäll.

Välj en "sten", någon att ventliera med.. någon som kan lyssna och omvandla dina tankar.

Någon som kan få dig att förstå varför människor kan vara så elaka. Och att det mest troligt faktiskt inte beror på Dig, utan på dem.

Jag har en sten, min kärlek, som får mig att tänka om, tänka efter, tänka ut... <3

Allt du säger ska du kunna stå för, och Du blir den du tänker att du är!