I mitt osynliga fängelse...
Det är inte mer synd om mig än om någon annan. Alla gråter.
Iallafall dom allra flesta. Konstigt vore annars.
Men det finns något vackert i att vara ledsen.
Och jag gillar ju konst.
Min lilla historia till denna bild:
Gråtandes gick jag in på toaletten för att tvätta ansiktet med kallt vatten.
Dels för att få stopp på tårarna, och dels för att få bort sminket.
Det jag ser i spegeln är inte snyggt. Men det är ändå lite vackert.
Jag slutar gråta. Allt står nästan stilla.
Sveper lite vatten i ansiktet och står och tittar på mig själv.
Jag gråter inte längre.
Jag bara tittar på mig själv. Inga känslor.
I köket ligger kameran, och jag vet inte riktigt varför, men jag går ut och tar en bild på mig själv.
Jag tittar på bilden, och ja.. där ser jag mig själv.
Det är en massa steck från persiennerna på bilden. Jag gillar det inte.
Jag står och tittar en stund. Likgiltig.
Jag känner inget längre. Jag är bara tom.
Du har satt mig i ett osynligt fängelse, och nu ser jag det.
Iallafall dom allra flesta. Konstigt vore annars.
Men det finns något vackert i att vara ledsen.
Och jag gillar ju konst.
Min lilla historia till denna bild:
Gråtandes gick jag in på toaletten för att tvätta ansiktet med kallt vatten.
Dels för att få stopp på tårarna, och dels för att få bort sminket.
Det jag ser i spegeln är inte snyggt. Men det är ändå lite vackert.
Jag slutar gråta. Allt står nästan stilla.
Sveper lite vatten i ansiktet och står och tittar på mig själv.
Jag gråter inte längre.
Jag bara tittar på mig själv. Inga känslor.
I köket ligger kameran, och jag vet inte riktigt varför, men jag går ut och tar en bild på mig själv.
Jag tittar på bilden, och ja.. där ser jag mig själv.
Det är en massa steck från persiennerna på bilden. Jag gillar det inte.
Jag står och tittar en stund. Likgiltig.
Jag känner inget längre. Jag är bara tom.
Du har satt mig i ett osynligt fängelse, och nu ser jag det.
Kommentarer
Postat av: Linda
Jag tycker att bilden är väldig vacker
Sorgen
Naken
Och en stor guldstjärna för att du är så öppen och blottar hela din själ
Jag rös när jag läste inlägget
Alla mina miljoner hårstrån kroppen reste sig upp i givakt.
Vem är det som har satt dig i ett "osynligt" fängelse?
Du själv eller någon annan?
Kärlek vackra du <3<3<3
Postat av: Kicki
Tack snälla!! :D
Ja.. det var delvis jag, och delvis någon annan.
Vi fattade ett beslut som kommer att påverka mig i resten av mitt liv.
Men jag hade aldrig kunnat ana att jag, som mamma, skulle få så lite att säga till om, vad gäller mitt eget barn.. då hon tydligen bara är mitt barn varannan vecka nu mera.
Så det är vart mina tårar går. De allra flesta.
Trackback